jag pratar engelska med hunden

Efter ett drygt årtionde i usa inser jag att jag nästan är bättre på engelska än på svenska. Det är ett starkt påstående, eftersom jag alltid har varit väldigt duktig på svenska. Jag läste innan alla mina klasskamrater i ettan och fick hjälpa lärarinnan på lektionerna. Jag har alltid stavat rätt, det har känts naturligt när jag skrivit. Grammatik, inga problem. 

Därför är det en otroligt konstig känsla att känna sig osäker på sitt modersmål. Jag tvekar över stavningar och meningsbyggnader. Däremot har jag blivit duktig på engelska. Min amerikanske make frågar mig hur man stavar.

När man funderar över hur jag hamnade här framstår det egentligen inte som konstigt att jag tappar svenskan medan engelskan tar över. 

** Mannen pratar bara engelska. Han kan typ tre svenska ord. (Varför lära sig svenska när alla pratar engelska med honom?)

** Jag har studerat på engelska i åtta år. 

** Jag har jobbat här i sex år.

** Tills för tre månader sedan hade jag inga svenska kompisar här.

** Jag läste bara engelska böcker tills för några år sedan. 

Alltså. Jag pratar generellt bara engelska i min vardag. Svenska någon gång här och där i telefon och på skype.

Jag pratar engelska för mig själv när jag kör runt och letar parkering.

Jag pratar till och med engelska med hunden! 

hon ser oskyldig ut här, men skenet bedrar (bildbevis: strumpan)

Allt detta har jag aldrig direkt reflekterat över. Tills nyligen. 

Det började med att min mamma poängterade att jag hade börjat använda fel prepositioner; detta sker eftersom jag "direktöversätter" från engelskan då jag pratar. 

Och nu då kottsen har kommit så reflekterar jag över detta dagligen.  

Skärpning!

Från och med nu:

** Bara prata svenska med barnen. 

** Bara läsa böcker på svenska. 

** Svensk TV och radio (tack www)

Det måste bli en återgång till Astrid Lindgren och fem myror är fler än fyra elefanter. 

bilden snodd från nätet

tuesday morning with twins

Vi hade en lite bökig natt. Många amningar och blöjbyten. B2 är så täppt i näsan att jag får alldeles ont i hjärtat då han kämpar med att andas. Gråt och skrik och många pauser under amningen för att få luft. Lärde mig precis att dom inte andas genom munnen förrän vid 4-5 månaders ålder. Vi provar med saltvattenlösning och NäsFrida. Blir lite bättre.

Vaknar sent då vi alla är trötta. Missar att ge oss ut på promenad då det redan är för varmt. Så tråkigt att behöva välja mellan sömn och motion/meditation.

det gäller att ge sig ut innan kl. 7, annars för varmt för kottsen

Lyssnar på P1 på Sveriges radio på iPaden; vi börjar tidigt med att omge oss med svenska här hemma.

Kottsen somnar om efter morgonamning. Mamma pustar ut, kanske hinns lite tvätt och jobb med.

Man borde ju veta bättre. B1 vaknar efter 15 minuter.

Välkommen tisdag!